Det var nära att publiken i Umeå aldrig skulle få se Londonkvartetten efter att frontmannen Romeo Stodart missat planet från Stockholm, men lyckligtvis blev det inte så. Han hade ju redan tidigare dubbelbokat sig med gig i Dublin på ordinarie speldag men fick till en rokad i spelschemat tack vare flexibla arrangörer. Tålamodet var prövat, men snabbt glömt efter en klanderfri, men dock ej en så publikdragande konsert som man kanske gissat. Godkänt helt enkelt.
"Karamellen Forever Lost är en konserthöjdpunkt som tillsammans med ett tjusigt scenljus ger en sådär gemytlig och smådansant popupplevelse. Därpå följer flera sega låtar, om det beror på ett tråkigt låtval eller en tråkig repertoar i allmänhet låter jag vara osagt, men det är inte utan att man saknar fornstora dagars pophittar med den fjäderlätta glädje, glättighet om man så vill, hand i hand med pustar av vemod. Det som man älskar med The Magic Numbers helt enkelt. Bandet väljer att framföra mindre dansiga och mer malande låtar, och det är en förlust. Love Me Like You på slutet lyfter dock det hela igen, men de sega låtarna är tyvärr lika många som deras bruna, glänsande hårmanar är långa. Låter bra gör det däremot den mesta delen av tiden." Evelina Burström för Västerbottens-Kuriren



